Tyget!

Så solig, härlig dag.. men de är  nog de enda med den här dagen som är bra.
Varför bli det alltid såhär? När jag känner att jag har det såå bra som ja kan,
nä då ska allt bara försvinna. Allt ska bli så jävla mycket svårare än va det är..

Dekänns som att varje gång ja är på topp, allt är underbart men man hoppas att de bara ska
fortsätta uppåt, då kommer de ett stup.. man hinner inte tveka, man blir inte puttad, man är bara så jävla blind så man tar själv steget ut över kanten. Välkommen ner på botten! Ska vi gå upp igen?!

Fan hur många gånger i livet ska man orka klättra uppför samma backe? När ska bron över stupet bli klar?
Hur många gånger ska man falla ner för att inse att de inte är lönt att grina över det, utan att de går fortare att bara hoppa
upp på fötterna igen å börja om?

Fuck it.. ja SKA dit upp igen..
Försök stoppa mig om du kan!

Man kanske inte kan få allt här i livet
men jag ska då fan försöka!